”Nyfikenheten är en last som i tur och ordning blivit stigmatiserad av kristendomen, filosofin och till och med av vissa vetenskapliga uppfattningar. Nyfikenhet, gagnlöshet. Ordet tilltalar mig trots allt. Det ger mig en föreställning av något helt annorlunda: det kommer mig att tänka på ”intresse”; det kommer mig att tänka på den omsorg man känner för det som lever och skulle kunna leva; en beredskap att se det som omger oss som märkligt och enastående; en viss hänsynslöshet när det gäller att plocka isär det vi är förtrogna med och att få oss att se samma saker på att nytt sätt; en iver att ta tag i det som händer och sker; en bristande respekt för de traditionella hierarkierna beträffande det som är viktigt och nödvändigt.
Foucault, M.(1989) Foucault live. Semiotext(e) ”
Citatet hämtat ur boken:
Epston, D. White, M. (2000) Narrativ terapi – en introduktion. Bokförlaget Mareld

….kunde inte sagt det bättre själv !!!!......

Nyfiken…eller…Nyfiken
Jag tror på nödvändigheten att vara nyfiken.
Och jag tror på nödvändigheten att vägra veta det som inte angår mig av andra människors liv
- det är min sak att vänta, att kanske bli betrodd med att få veta. Inte att TA reda på….
Jag tror inte ett ögonblick på den absoluta nödvändigheten att löpsedelannonsera, dokumentera eller journalföra människor bara för att det går, bara för att någon tror sig veta, bara för att någon skapat sig en bild av en annan människa.
Kan vi ordna strandskydd, skydd för gammelskog, mönsterskydd och varumärkesskydd så måste vi väl kunna klara av att skydda varandra från vår egen nyfikenhet?

http://ettklickforskogen.se/index.php?option=com_aclickfortheforest&Itemid=54